MH och lydnadstävling
Förra inlägget var från förra helgen bara att det inte gick att publicera det då. Den här helgen har vi haft annat för oss. Igår var jag med om något konstigt. Matte och jag åkte som vanligt ut till klubben, husse och Tindra var också med och sen kom även mormor. Sen skulle vi ut på promenad. Först gick vi över lydnadsplanen och där stod lite tvåbentingar som jag fick nosa på sen gick vi fram till en ensam tvåbenting som ville hälsa på mig och matte, jag nosade först sen hoppade jag på henne och nafsade efter henne. Matte fick bara snällt stå bredvid och hålla längst ut i kopplet. Sen gick vi till nästa ställe. Där for det en konstig grej i gräsmattan. Jag tittade på matte och undrade vad vi skulle göra, hon sa inget så jag blev kvar hos matte. Nästa ställe stod vi bara still på. Jag satte mig efter en stund sen la jag mig men sen började det bli tråkigt så då rullade jag runt och hittade på egna grejer. När vi stått där i 3 min så fick vi gå vidare. Där hoppade det någon figur som ville leka med mig. Jag sprang fram men stannade på avstånd och skällde, sen sprang jag mot matte igen men den konstiga figuren fortsatte ropa på mig. Jag vågade mig fram några gånger men att leka med leksaken figuren hade var mest konstigt. Vi gick vidare in i skogen. Där flög det upp en overall framför mig, jag ryggade undan och skällde lite på den innan jag gick fram för att undersöka saken. Sen brydde jag mig inte mycket om den. Efter det skramlade det till bredvid mig. Jag gjorde likadant som vid overallen men sen brydde jag mig inte om det längre. Sen skulle vi stå still och i skogen kom det spöken mot oss. Jag försökte skälla bort dom men de kom hela tiden närmare. De stannade inte fören de var nära. Då vände de sig om och jag fick gå fram och titta. Jag nosade lite på dom och matte fick ta av luvan på båda två. Då märkte jag ju att det bara var två tvåbentingar som klätt ut sig så jag brydde mig inte mer om dom utan tog en pinne i skogen istället. Sista stället skulle vi leka igen. Och mitt i leken small det men det brydde jag mig inte om. Ena gången när jag stod still så vände jag huvudet mot smällen men andra brydde jag mig inte. Så var det avklarat nu har jag känd mental status :)
Idag har vi tävlat lydnad. Vi har fortfarande svårt att hålla ihop det hela för jag blir distraherad av publik, tvåbentingar på plan och så får jag ju ingen godis eller leksak mellan momenten. Men vi tog oss igenom och vi kämpade på. Nu är det bara mer och mer och ännu mer träning som gäller!
