Spår med störning
I dag på förmiddagen fick jag gå ett spår i skogen bakom vårt hus. När jag hittat min första pinne och börjat följa spåret igen hoppar 2 rådjur förbi mig bara ett par meter bort. Oj, tänkte jag, vad var det? Bäst jag kollar av med matte. Så jag släppte spåret och kollade av med matte, hon sa att jag var duktig och att jag skulle fortsätta spåret... Det var lite svårt måste jag erkänna att ta upp mattes människospår istället för att bry sig om de skuttande rådjuren. Men med lite hjälp från matte lyckades jag hitta tillbaka. Efter näsa pinne hörde matte ett, Hej! Från grusvägen vi gick parallellt med och jag hörde en välbekant röst skälla men la inte så stor vikt i det. Vi tog en pinne till sen bröt vi och gick ut på grusvägen. Där var farmor och Zera som ville hälsa på oss. Vi pratade med dom en stund sen tog vi skogsvägen hem. Jag fick upp sista delen på spåret och hittade min slutleksak. Så mycket störning har vi aldrig varit med om men tränar vi med de ska det nog gå vägen den dagen det är tävlingsdgs:) Tindra som satt i bärsele på mattes mage tyckte nog det var lika intressant som jag för hon sa inte ett knyst!
