En händelserik vecka!

I förrgår hittade jag något riktigt fint och gott. Matte och jag skulle ut på morgonpromenad, solen lyste och det var vindstilla, härlig morgon! Matte lät mig springa lös i snön för inga tvåbenta hade börjat åka på sina plankor. Det var då jag hittade mitt livs bästa, det var en renkota som kommit fram under snön. Mums vad gott! Jag tog min fångst och sprang i väg för att tugga på den, jag hörde hur matte ropade på mig men det struntade jag i. Vi lekte lite tafatt där i snön jag tyckte det var jättekul men matte gillade inte den här leken. Inget godis i värden är värt att överge denna fångst för. När väl matte fick tag på en pinne släppte jag benkotan och sprang för att leka med pinnen. Vi gick trötta och flåsiga åter till stugan igen.
Igår morse gick matte och jag iväg för att träna, det var skoj. Vi tränade rutan, fjärrdirigering och uppletande av föremål. Den här dagen var vi helt överens till skillnad mot dagen innan!
Det har varit fint väder nu senaste dagarna så de tvåbenta har varit ute och åkt på sina plankor och brädor medans jag varit hemma och vilat.
Igår lunch gick jag och matte och tittade på massor med andra fyrbenta. Vi började att gå förbi ett gäng med sånna som jag, de var många och skulle springa med en pulka bakom sig. När de fick syn på mig började en av dom att skälla och snart ylade och skällde allihop, de måste tyckt jag var otroligt snygg sån uppståndelse det blev när lilla jag gick förbi. Jag tittade lite generat på dom sen gick vi vidare. 100 meter senare kom den en stor fyrbenting en sån där som Humlan (om ni minns henne) har på sin gård, häst tror jag det kallas, med en STOR pulka. Vi stannade och tittade på den när den sprang förbi. Vi fortsatte upp för en backe, där började det lukta konstigt. När vi kom fram till ett staket blev jag rädd och backade undan så lång det gick. Matte tyckte jag var larvig och frågade mig om jag inte var född som vallhund?! Jag försökte bli lite modigare och tillsammans med matte gick jagfram och tittade på de där lurviga fyrbentingarna. Efter det var det några mini tvåbenta som ville klappa mig, inga problem, matte ser ju alltid till att de ger mig godis så jag börjar faktiskt gilla dom rätt bra.
Vi gick längs backen där tvåbentingarna åker på sina plankor och brädor på vägen hem, jag är så duktig som knappt bryr mig när de susar förbi!
Idag är det sista dagen i Idre, jag ska strax äta frukost sen ska vi gå ut på promenad, får se vad annat kul vi hittar på idag. Jag glömde kanske berätta om min nya kompis det är grannen, han är 5 månader och jättesnygg, vi lekte igår så jag blev helt blöt i min päls. Hoppas jag träffar honom idag igen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0